iwannabefree

jag mår så jävla dåligt.
mens är nog det värsta som finns,
känner mig äkligare än vanligt, blir uppvullen
och det gör så fruktansvärt ont. Jag orkar inte.
det finns få saker som gör mig så obekväm som
att ha mens. tack och lov för tamponger och värk-
tabletter dock. annars skulle jag väll ligga död nu.

dagen har varit väldigt dålig. jag vet inte hur mycket
mer jag kan ta. det går upp och ner hela tiden och det
är nog det som är jobbigast. om jag hade varit ledsen
hela tiden hade det varit bättre. nu kommer det i vågor
som bara slår till då och då och jag kan deppa ihop
totalt på noll tid. rätt sjukt att det går så fort. det är
något annat jag verkligen hatar. dessa humörsvängningar.
jag kan verkligen inte kontrollera när sorgen kommer,
den bara sköljer över mig när jag minst anar det, trots
att jag varit hur glad som helst sekunden innan.

hur mycket mer orkar man när allt känns tungt?

så var man tillbaka igen.
jag vet inte om jag någonsin kommer bli fri.
ibland önska jag verkligen att jag bara kunde släppa
alla tankar, vara lycklig och älska mig själv, men jag
tror faktiskt inte att det är möjligt för mig. det stod
nog skriver i stjärnorna att jag skulle leva mitt liv på
detta sättet och helt enkelt inte bli nöjd förän jag är smal.

innan jag börjar skriva min blogg vill jag bara säga att detta
inte är någon pro ana/mia blogg. jag vill bara skriva av mig,
dela med mig av min kamp som jag kämpar med varje dag.
om någon kommer och dömmer mig, för att peppa andra till
den livsstilen kan jag bara be om ursäkt om det uppfattas så.
det var aldrig min mening att uppmuntra någon, för detta skitet
är nog det värsta som har hänt både mig och många andra.
jag vet att detta inte är något någon frisk människa skulle välja.
om någon vill ha det, så är dom redan sjuka.
så innan ni dömmer mig, tänk efter.
jag ville inte detta. jag är bara ännu
en förvirrad själ, och detta blev min
utväg.

...